Olika typer av nässeldjur
Olika typer av nässeldjur
Även då det typiska nässeldjurets anatomi är relativt enkel, har de varit väldigt framgångsrika. Ungefär 10 000 arter är kända, varav nästintill alla är marina.
Hydrozoer (Klass Hydrozoa) har ett brett spektrum av former och levnadssätt. Många består av fjäderlika eller buskiga små polyper. De fäster sig gärna på pålverk, snäckor, sjögräs och andra ytor 7. Olika polyper är specialiserade för tex att äta, till försvar eller fortplantning.
Reproducerande polyper utvecklar hela tiden transparenta medusor/maneter. Dessa medusor, oftast planktoniska, släpper ut könsceller i vattnet. De befruktade äggen utvecklas till fritt simmande planula larver. Varje planula bosätter sig på botten och utvecklas till en polyp. Den här första polypen delar sig vid upprepade tillfällen och utvecklas till en koloni av många sammankopplade polyper. Vissa hydrozoer saknar polypstadie, i stället utvecklas deras planula direkt till en medusa. Vissa saknar medusastadie och utvecklar i stället könsceller direkt.
Siphonophora (Rörmaneter), är hydrozoer som bildar en drivande koloni av polyper. Vissa polyper i Siphonophorakolonin är specialiserade som flöten, vilka kan vara gasfyllda, som exempelvis hos den Portugisiske örlogsmannen, eller bestå av droppar av olja. Andra siphonophorpolyper bildar långa tentakler som används för att fånga byten. Giftet från nesselcellerna kan ge en smärtsam reaktion hos en simmare.
Scyphozoaner (Maneter). De stora maneterna som är vanliga i alla hav skiljer sig markant från de små hydrozoiska medusorna. Dessa stora medusor är det dominanta stadiet i Scyphozoanernas livscykel. Scyphozoaner (klass Scyphozoae). Polyperna hos Scyphozoanerna är väldigt små och släpper från sig unga medusor. Vissa arter saknar helt polypstadie. Den rundade kroppen eller klockan hos vissa Scyphozoaner kan mäta en diameter på två meter, vissa djuplevande, nyligen upptäckta, arter upp till tre meter. Scyphozoaner simmar med en rytmisk sammandragning av den klockformade kroppen, men deras simförmåga är begränsad och de dras lätt med av undervattensströmmarna. Vissa Scyphozoanmedusor är bland de farligaste kända marina djuren, vilka ger väldigt plågsamma och ibland dödliga sting. Detta gäller exempelvis för kubmaneter vilka först klassade som Scyphozoaner, men nu är placerade i en egen grupp, Cubozoa.
Anthozoaner (klass Anthozoa) är solitära eller koloniala polyper som saknar medusastadie, de ingår i den största arten av cnidarier. Den anthozoiska polyen är mer komplex än den hydrozoiska och den scyphozoiska. Exempelvis magen innehåller många tunna skiljeväggar eller septa, vilket ger en större area för matsmältning av större byten. Skiljeväggarna hjälper till att bära upp polypen strukturellt, vilket innebär att den här polypen blir större än andra cnidarier. Sjöanemoner är vanliga och kolonilevande anthozoer vilka ofta har stora polyper. Kolonilevande anthozoer förekommer i oändligt många olika former. Koraller ingår i många grupper av främst kolonilevande anthozoer. Många av dessa har ett skelett av calciumkarbonat, dessa förekommer både i kalla och tropiska vatten, de bildar ofta korallrev. Gorgonianer, som exempelvis sea fan, sjöfläkten, är koloniala anthozoer som döljer ett grenverksliknande skelett uppbyggt delvis av protein. Precious corals, är gorgonianer vilka har röda eller rosa kalkhaltiga nålar insprängda i sitt proteinskelett. Black corals, vilka varken är gorgonianer eller stenkoraller, döljer ett hårt svart proteinskelett. Både precious och black corals används till juveltillverkning. Vissa anthozoer bildar köttiga kolonier med stora polyper, vilka saknar hårda skelett. Exempel på dessa är de mjuka korallerna Seapens och Seapansies.
Även då det typiska nässeldjurets anatomi är relativt enkel, har de varit väldigt framgångsrika. Ungefär 10 000 arter är kända, varav nästintill alla är marina.
Hydrozoer (Klass Hydrozoa) har ett brett spektrum av former och levnadssätt. Många består av fjäderlika eller buskiga små polyper. De fäster sig gärna på pålverk, snäckor, sjögräs och andra ytor 7. Olika polyper är specialiserade för tex att äta, till försvar eller fortplantning.
Reproducerande polyper utvecklar hela tiden transparenta medusor/maneter. Dessa medusor, oftast planktoniska, släpper ut könsceller i vattnet. De befruktade äggen utvecklas till fritt simmande planula larver. Varje planula bosätter sig på botten och utvecklas till en polyp. Den här första polypen delar sig vid upprepade tillfällen och utvecklas till en koloni av många sammankopplade polyper. Vissa hydrozoer saknar polypstadie, i stället utvecklas deras planula direkt till en medusa. Vissa saknar medusastadie och utvecklar i stället könsceller direkt.
Siphonophora (Rörmaneter), är hydrozoer som bildar en drivande koloni av polyper. Vissa polyper i Siphonophorakolonin är specialiserade som flöten, vilka kan vara gasfyllda, som exempelvis hos den Portugisiske örlogsmannen, eller bestå av droppar av olja. Andra siphonophorpolyper bildar långa tentakler som används för att fånga byten. Giftet från nesselcellerna kan ge en smärtsam reaktion hos en simmare.
Scyphozoaner (Maneter). De stora maneterna som är vanliga i alla hav skiljer sig markant från de små hydrozoiska medusorna. Dessa stora medusor är det dominanta stadiet i Scyphozoanernas livscykel. Scyphozoaner (klass Scyphozoae). Polyperna hos Scyphozoanerna är väldigt små och släpper från sig unga medusor. Vissa arter saknar helt polypstadie. Den rundade kroppen eller klockan hos vissa Scyphozoaner kan mäta en diameter på två meter, vissa djuplevande, nyligen upptäckta, arter upp till tre meter. Scyphozoaner simmar med en rytmisk sammandragning av den klockformade kroppen, men deras simförmåga är begränsad och de dras lätt med av undervattensströmmarna. Vissa Scyphozoanmedusor är bland de farligaste kända marina djuren, vilka ger väldigt plågsamma och ibland dödliga sting. Detta gäller exempelvis för kubmaneter vilka först klassade som Scyphozoaner, men nu är placerade i en egen grupp, Cubozoa.
Anthozoaner (klass Anthozoa) är solitära eller koloniala polyper som saknar medusastadie, de ingår i den största arten av cnidarier. Den anthozoiska polyen är mer komplex än den hydrozoiska och den scyphozoiska. Exempelvis magen innehåller många tunna skiljeväggar eller septa, vilket ger en större area för matsmältning av större byten. Skiljeväggarna hjälper till att bära upp polypen strukturellt, vilket innebär att den här polypen blir större än andra cnidarier. Sjöanemoner är vanliga och kolonilevande anthozoer vilka ofta har stora polyper. Kolonilevande anthozoer förekommer i oändligt många olika former. Koraller ingår i många grupper av främst kolonilevande anthozoer. Många av dessa har ett skelett av calciumkarbonat, dessa förekommer både i kalla och tropiska vatten, de bildar ofta korallrev. Gorgonianer, som exempelvis sea fan, sjöfläkten, är koloniala anthozoer som döljer ett grenverksliknande skelett uppbyggt delvis av protein. Precious corals, är gorgonianer vilka har röda eller rosa kalkhaltiga nålar insprängda i sitt proteinskelett. Black corals, vilka varken är gorgonianer eller stenkoraller, döljer ett hårt svart proteinskelett. Både precious och black corals används till juveltillverkning. Vissa anthozoer bildar köttiga kolonier med stora polyper, vilka saknar hårda skelett. Exempel på dessa är de mjuka korallerna Seapens och Seapansies.
Av: Fabian Torell
Kommentarer
Postat av: Herr Magister
En bra översikt över olika klasser inom Cnidaria. Det är ändå lite diffust kring vad som är gemensamt för arter inom phylumet cnidaria.
Trackback
