Människan på verkan på korallreven.
Världens korallrev är mycket mer än en turistattraktion för oss människor. Det är en bo plats för miljontals fiskar. Det är deras hem där de fortplantar sig, leker och tar skydd mot större faror. Vi människor har länge utnyttjat och förstört deras bostad för våran egen fördel.
Eftersom korallrev är ett utav världens mest rikaste ekosystem finns det mycket med föda, som vi människor gärna fiskar flera ton utav varje år. Båtar förstör reven när de lägger sina ankar och ovårdsamma turister snorklar och tar med sig ”souvenirer” hem. Det vi inte tänker på är genom att vi tar och förstör reven, kommer vi att rubba balansen i ekosystem och vi riskerar då att fiskar och koraller utrotas. Om vi fortsätter så här kommer ett av våra finaste och viktigaste ekosystem att tyna bort. Det lever ca 1 miljon marina arter i ett korallrev och om vi människor fortsätter att skada dessa rev riskerar vi att alla dessa arter dör ut.
Som det ser ut nu är 50-70% av världens korallrev hotade, av antingen fiske, turism eller föroreningar. Det är mycket utav av människans sätt att leva som påverkar korallreven. Varför ska så många levande arter tvingas dö på grund av os?. Vi människor är vana att slänga våran egen skit på andra utan några konsekvenser. Marina djur och även land levande har ingen möjlighet att försvara sig själva. Många tänker att det inte spelar någon roll för en själv om några rev dör ut. Men det är fel, genom att korallrev försvinner, försvinner en av våra största fiske tillgångar vilket påverkar alla människor på jorden. Fisket kommer försvinna vilket gör att det finns betydligt sämre tillgång på fisk. Detta leder till att priserna kommer att stiga och det kommer inte vara lika många som har råd att köpa fisk.
Det är inte bara vår tillgång på fisk som kommer att försvinna utan även, en av världens största turistattraktioner. Länder som är när liggande till stora korallrev som Australien tjärnar otroligt mycket pengar på reven. Eftersom det är ett utav de största skälen till att besöka Australien, skulle de förlora flera miljoner om de försvann.
Korallreven har också hjälpt landet under nästan hela dess tid. De blir nämligen som ett skydd mot erosion. Det är faktiskt så att korallreven har hjälpt till landet att bildats. De har även spelat en stor roll under krig, reven fungerar som en mur som gör det omöjligt för krigare från havet att attackera. Korallreven är alltså otroligt betydelsefulla för mänskligheten, utan dem skulle vi sättas i en mycket svår situation. Vi ska vara väldigt tacksamma över våra rev och vi måste ta hand om dem väl.
Föroreningar är väldigt vanliga och de ger förödande konsekvenser. Den vanligaste föroreningen är oorganiska ämnen från utsläpp av avlopp och avloppsvatten. Eftersom många städer är lokaliserade vid kusten släpps orenat avloppsvatten ut direkt i havet. Man har sett en stor ökning av orenat avfall eftersom turismen ökar och man bygger nya hotellanläggningar precis vid stranden. En ökning inom jordbruket visar att näringsämnen från konstgödsel släpps ut direkt i havet, detta resulterar i förändringar i ekosystemet. Alger är växt som gillar näringsrika miljöer, konsekvenserna som uppstår av för mycket näringsämnen i havet är att alger tillväxten ökar. Sessila makroalger kan överväxa och utkonkurrera andra alger, dessa alger lägger sig på utan och förhindrar att solljus tränger ner till djupare vatten och därför dör korallreven. De oorganiska näringsämnena gör också att korallerna får sämre reproduktions förmåga. Vilket gör dom svaga för andra hot.
Vi måste alltså börja göra något nu för att rädda våra rev. Om vi inte gör det kommer både ekosystemen och vår värld som vi känner den att förändras på många håll. Tänk på allt vi förstör för ingen nytta, tänk på alla liv som vi riskerar bara för att vi människor ska få det perfekt. Vi borde visa våran värld lite respekt genom att ta vara på det vi fått och bevara det. Man kan jämföra detta med Israel Palestina där båda bråkar om ett land, där är det otänkbart för Palestina att Israelerna ska komma och ta deras land ifrån dem. Det är precis det vi gör med korallreven. Varför är det någon skillnad? Borde det inte vara samma förhållanden för alla? Vi människor måste se till att ta hand om våran egen skit inte dumpa över problem på andra.
Astrid Lundman
Killer Cnidarians
Killer cnidarians
Portugisisk örlogsman (blåsmanet), kubmaneten och irukandjimaneten hör till bland de mest farligaste varelserna i havet.
Dessa tre arter tillhör klassen maneter och använder sig av ett mycket effektivt och skrämmande vapen för skydd och för att fånga sin föda, samt försvara sig. På deras tentakler och bränntrådar sitter det nässelceller. De fungerar som manetens sinnesceller och effektorer. En effektor är en cell som gör något, som en muskelgrupp som drar ihop sig. Inuti nässelcellen finns en behållare som kallas nässelkapsel (nematocyst). Kapseln innehåller en lång ihålig tråd som där ligger hoprullad. Många nässelkapslar innehåller gift och även hullingar.
Nässelcellen har på sin yta ett utskott (cnidocilen) som är känslig för beröring och fungerar som utlösare. Vid avfyrning ramlar ett lock av och tråden inuti kastas ur som ett spjut och tränger in i det djur som berört dess nässelcell. Giftet trängs då också in. Hullingarna som följer med fälls ut och gör att tråden blir kvar. Det finns nässelceller som innehåller klibbiga trådar istället för gift. De används för att hålla kvar och snurra ihop ett byte.
Kraften som används vid avfyrningen av nässelceller anses bero på att kapslarna har en inbyggd spänning. Ungefär som en spänd råttfälla. Kapseln innehåller en mycket hög koncentration av lösta ämnen som vid utlösning plötsligt blir genomtränglig för vatten. Det blir en så kallad osmos när vattnet kommer in. Trycket ökar då i kapseln och tråden pressas ut med en väldig fart.
Symtom
Blåsmaneten och kubmaneten kan ge upphov till inflammatoriska och piskrappsliknande rodnader på de hudpartier som angripits. Giftet från kubmaneten och blåsmaneten är neurotoxiskt. Ett gift som angriper främst hjärna och nervsystem. Ett nervgift. Viktiga organ som hjärta och lungor slås ut av giftets bedövande och förlamande kraft. Båda dessa två arter är livsfarliga och flera dödsfall har inträffat. Det som också är speciellt bland dem två är att det blir en omedelbar smärta av stinget.
Men den farligaste maneten är en variant av kubmaneten. Det är Irukjanjimaneten. Varför den är så farlig är eftersom den endast är för att giftet är 100 gånger giftigare än en kobra. Giftet känns först bara som ett litet brännsår. Men efter en halvtimme så kan alvarliga symtom utbryta och får man inte direkt vård kan man dö. Själva kroppen på maneten är bara vara några millimeter stor medans tentaklerna kan variera mellan en millimeter till en meter. När den är så här liten är den svår att se i vattnet, vilket gör den så farlig.
Typiska symtomer som man få är:
Illamående
-
Frysningar
-
Muskelvärk
-
Huvudvärk
-
Andningspåverkan
-
Cirkulationskollaps
Behandling
Vid ett angrepp måste man uppsöka läkare eftersom dem kan ge bedövning och motgift.
-
Behandling av brännskador från maneterna är svåra. Enda sätten att blockera smärtan är lokalbedövningar och att man injicerar bedövning på det drabbade området.
-
Vinäger är en bra vätska att hälla på det skadade området. Vinäger förhindrar nämligen lysering av outlösta bränntrådar.
-
Man ska undvika att gnugga på det drabbade området eftersom det kan utlösa bränntrådar som kan vara kvar.
Källor:
Biologin
Uppbyggnaden av deras vävnad gör så att cnidarians kan utföra mer komplexa funktioner än vad svampar kan. I synnerhet deras förtäring, sinnen och respons i miljön.
Praktiskt taget är alla cnidarians karnivorer, djur som äter andra djur. Många av dom fångar och äter bytesdjur mycket större än filterätande organismer så som svampar. Cnidarians använder deras nematocyst framförallt för att fånga byten.
Varje nematocyst består av en vätskefylld kapsel som innehåller lång tråd som snabbt kan bli utskjuten.
Tråden kan vara klibbig eller full av taggad, den kan också vara ett långt rör som lindar in sig runt bytet. Vissa nematocysts innehåller gift.
Efter intagandet av maten så förs den till magen där den blir nedsmält. Den första fasen av smältningen sägs vara extracellular för att den tar plats utanför cellerna. Intracellular nedsmältning i cellerna som kantar magen kompletterar nedbrytningen av mat.
Även fast cnidarians saknar en hjärna och riktiga nerver har dom specialiserade nervceller.
De här cellerna sammankopplas för att forma ett nervnät som sänder impulser åt alla håll.
Det här enkla nervsystemet kan producera relativt sofistikerade beteenden.
Vissa anemoner kan se om en organism av samma art också är från samma klon, en grupp av genetiskt identiska individer.
De är kända för att attackera till och med döda anemoner från andra kloner med hjälp av speciella nematocysts. Vissa medusae har primitiva ögon.
Medusaeror har också statocysts, små kalkhaltiga kroppar i vätskefyllda kammare omgivna av små känsliga hår. Statocysts ger medusae balanskänslan.
I Cnidarians sexuella reproduktion innebär ofta en komplex livscykel med både polyp-och medusae steg.
Till exempel i Scyphozoa och Cubozoa simmar larven tills den hittar en bra plats, och blir då en polyp.
Denna växer normalt men sedan absorberar sina tentakler och delar horisontellt i en serie skivor som blir unga medusor, en process som kallas strobilation. Ungarna simmar sen bort och långsamt växer till mognad, medans polypen växer till på nytt och kan fortsätta strobilera regelbundet.De vuxna har gonaderna i gastroderm, och dessa utsläpp ägg och spermier i vattnet i häckningssäsongen. Förkortade former av detta livscykel är vanliga, till exempel vissa oceaniska scyphozoans utelämna polyp scenen helt och cubozoan polyper som endast en medusa.
Hydrozoa har en mängd olika livscykler.
Vissa har inget polyp steg och en del har inget medusae steg.Vissa arter låter medusaen sitta kvar i polypen och är ansvariga för dess sexuella reproduktion, i extrema fall ser dessa reproduktiva zooidserna inte mycket ut som medusor.Anthozoa har inget medusae steg alls och polyperna är ansvariga för all sexuell reproduktion. Lek i allmänhet drivs av miljöfaktorer såsom förändringar i vattentemperaturen, och deras utlöses av ljusförhållanden såsom soluppgång, solnedgång eller månfas. Många arter av cnidaria kan leka samtidigt på samma plats, så att det finns alltför många ägg och spermier för rovdjur att äta mer än en liten andel.Ett berömt exempel ärStora barriärrevet, där minst 110 olika korall arter och några icke-nässeldjur-ryggradslösa djur producerar tillräckligt för att göra vattnet alldeles grumlig.
De befruktade äggen utvecklas till larver genom att dividera tills det finns tillräckligt med celler för att bilda en ihålig sfär (blastula) och sedan bildar en hålighet i ena änden(gastrulation) och så småningom bli magen.Alla kända Cnidaria kan reproducera sig asexuellt på olika sätt, dessutom att återskapa sig själv efter att fragmenteras. Hydrozoan polyper knoppas endast medans medusor av några hydrozoans kan dela sig själva på mitten. Scyphozoan polyper kan både knoppas och delas på mitten. Förutom att båda dessa metoder kan Anthozoa dela sig horisontellt ovanför basen.
Olika typer av nässeldjur
Även då det typiska nässeldjurets anatomi är relativt enkel, har de varit väldigt framgångsrika. Ungefär 10 000 arter är kända, varav nästintill alla är marina.
Hydrozoer (Klass Hydrozoa) har ett brett spektrum av former och levnadssätt. Många består av fjäderlika eller buskiga små polyper. De fäster sig gärna på pålverk, snäckor, sjögräs och andra ytor 7. Olika polyper är specialiserade för tex att äta, till försvar eller fortplantning.
Reproducerande polyper utvecklar hela tiden transparenta medusor/maneter. Dessa medusor, oftast planktoniska, släpper ut könsceller i vattnet. De befruktade äggen utvecklas till fritt simmande planula larver. Varje planula bosätter sig på botten och utvecklas till en polyp. Den här första polypen delar sig vid upprepade tillfällen och utvecklas till en koloni av många sammankopplade polyper. Vissa hydrozoer saknar polypstadie, i stället utvecklas deras planula direkt till en medusa. Vissa saknar medusastadie och utvecklar i stället könsceller direkt.
Siphonophora (Rörmaneter), är hydrozoer som bildar en drivande koloni av polyper. Vissa polyper i Siphonophorakolonin är specialiserade som flöten, vilka kan vara gasfyllda, som exempelvis hos den Portugisiske örlogsmannen, eller bestå av droppar av olja. Andra siphonophorpolyper bildar långa tentakler som används för att fånga byten. Giftet från nesselcellerna kan ge en smärtsam reaktion hos en simmare.
Scyphozoaner (Maneter). De stora maneterna som är vanliga i alla hav skiljer sig markant från de små hydrozoiska medusorna. Dessa stora medusor är det dominanta stadiet i Scyphozoanernas livscykel. Scyphozoaner (klass Scyphozoae). Polyperna hos Scyphozoanerna är väldigt små och släpper från sig unga medusor. Vissa arter saknar helt polypstadie. Den rundade kroppen eller klockan hos vissa Scyphozoaner kan mäta en diameter på två meter, vissa djuplevande, nyligen upptäckta, arter upp till tre meter. Scyphozoaner simmar med en rytmisk sammandragning av den klockformade kroppen, men deras simförmåga är begränsad och de dras lätt med av undervattensströmmarna. Vissa Scyphozoanmedusor är bland de farligaste kända marina djuren, vilka ger väldigt plågsamma och ibland dödliga sting. Detta gäller exempelvis för kubmaneter vilka först klassade som Scyphozoaner, men nu är placerade i en egen grupp, Cubozoa.
Anthozoaner (klass Anthozoa) är solitära eller koloniala polyper som saknar medusastadie, de ingår i den största arten av cnidarier. Den anthozoiska polyen är mer komplex än den hydrozoiska och den scyphozoiska. Exempelvis magen innehåller många tunna skiljeväggar eller septa, vilket ger en större area för matsmältning av större byten. Skiljeväggarna hjälper till att bära upp polypen strukturellt, vilket innebär att den här polypen blir större än andra cnidarier. Sjöanemoner är vanliga och kolonilevande anthozoer vilka ofta har stora polyper. Kolonilevande anthozoer förekommer i oändligt många olika former. Koraller ingår i många grupper av främst kolonilevande anthozoer. Många av dessa har ett skelett av calciumkarbonat, dessa förekommer både i kalla och tropiska vatten, de bildar ofta korallrev. Gorgonianer, som exempelvis sea fan, sjöfläkten, är koloniala anthozoer som döljer ett grenverksliknande skelett uppbyggt delvis av protein. Precious corals, är gorgonianer vilka har röda eller rosa kalkhaltiga nålar insprängda i sitt proteinskelett. Black corals, vilka varken är gorgonianer eller stenkoraller, döljer ett hårt svart proteinskelett. Både precious och black corals används till juveltillverkning. Vissa anthozoer bildar köttiga kolonier med stora polyper, vilka saknar hårda skelett. Exempel på dessa är de mjuka korallerna Seapens och Seapansies.
Phylum Cnidaria
För ungefär 3 miljarder år sedan så skedde det ett viktigt steg i evolutionen när de första Urdjuren såg dagens ljus. Dessa djur hade dock inte ögon att se med men de hade dock något annat till sin fördel. De var de första.
Dessa djur var de första som fanns och hade på detta sätt tid och utrymme för att utveckla ett självförsvarssystem så sofistikerat och livsfarligt idiotsäkert, att vissa män darrar bara i deras närhet(antingen av skräck eller av djurets beröring).
Detta system är uppbyggt av nätvärk av nervceller som sänder ut ett nervgift.
Försvarssystemet är mycket likt en speciell växts försvarssystem, ni kanske har hört talas om den växten: Den så kallade brännässlan.
Brännässlan, trots sitt namn, bränner aldrig sina offer, utan har små blåsor på växtstammen som sänder ut en vätska som reagerar negativt med vår hud.
Eftersom Urdjurens försvarssystem är likt brännässlans, så blev de kallade nässeldjur.
Annars kallade Cnidarias.